Vem saknas runt bordet?

Ibland börjar utanförskap med något som verkar obetydligt.

Någon blir inte tillfrågad. Någon får höra att något nog blir för svårt. Någon annan bestämmer vad personen klarar innan frågan ens har ställts.

Det behöver inte vara illa menat. Ofta är det tvärtom. Någon försöker hjälpa, förenkla eller skydda.

Men resultatet kan ändå bli att en annan människa inte får möjlighet att välja själv.

Det är en av anledningarna till att MED! finns.

Fråga först

Jag lever själv med en rörelsenedsättning och har många gånger varit med om att andra har bestämt vad jag klarar utan att fråga mig.

Det kan handla om en aktivitet, en miljö eller hur något planeras.

När det händer en gång kanske det inte verkar så stort. När det händer många gånger blir det ett mönster.

Man märker vilka sammanhang man förväntas passa in i och vilka man inte förväntas vara en del av.

Därför tycker jag att en av de viktigaste frågorna också är en av de enklaste:

Hur vill du vara med?

Den frågan lämnar beslutet hos personen själv.

Det är något helt annat än att säga:

Det där blir nog svårt för dig.

Att vara med är inte samma sak som att vara delaktig

Det går att vara inbjuden utan att känna sig inkluderad.

Du kan finnas i rummet utan att få påverka. Du kan få följa med utan att någon frågar vad du tycker. Du kan vara en del av gruppen, men ändå känna att andra redan har bestämt vilken roll du får ha.

För MED! betyder delaktighet mer än närvaro.

Det handlar om att få påverka, bidra och göra egna val.

Det handlar också om tillhörighet. Att känna att du faktiskt hör hemma där.

Och om trygghet. Att du kan säga nej, vara dig själv och sätta gränser utan att riskera din plats i gemenskapen.

Det fjärde kärnvärdet är möjligheter.

Alla människor har resurser. Ibland behöver vi sluta fråga vad en person klarar och i stället fundera på vad som kan förändras runt personen för att deltagandet ska bli möjligt.

Cirkeln behöver inte vara stängd

MED!s symbol är en öppen cirkel.

En cirkel kan stå för gemenskap, trygghet och tillhörighet. Men när den är stängd finns det också en tydlig gräns mellan den som är innanför och den som står utanför.

Därför är vår cirkel öppen.

Öppningen är en inbjudan.

Den påminner om att en gemenskap inte behöver vara färdig. Det går att skapa mer plats.

Det är också tanken bakom en mening som sammanfattar mycket av MED!:

Vi behöver inte förändra människan. Vi behöver förändra cirkeln.

När någon inte kan delta ligger problemet inte alltid hos personen.

Kanske behöver miljön förändras.

Kanske behöver kommunikationen förändras.

Kanske behöver planeringen förändras.

Ibland behöver vi förändra våra egna antaganden.

Prova en fråga

Nästa gång du planerar något tillsammans med andra kan du stanna upp en stund.

Ett möte. En middag. En aktivitet. Ett projekt i skolan eller på jobbet.

Titta runt bordet och fråga dig:

Vem saknas?

Vem blev inte tillfrågad?

Vem kunde inte delta med de förutsättningar som fanns?

Vem hade kanske velat vara med om någon bara hade frågat?

Och om någon saknas, finns det något som går att förändra?

Inkludering behöver inte alltid börja med en stor insats.

Ibland börjar den med att vi slutar anta och börjar fråga.

Hur vill du vara med?